Man brukar säga att den maskindrivna sjöfarten kom igång på allvar på Åland i och med att Hugo Lundqvist köpte ss Thornbury. Kort efter köpte Astabolagen ms Alca, men det dröjde till slutet av 1940-talet innan de maskindrivna fartygen definitivt tagit över. Den moderna färjetrafiken inleddes 1959 med ss Viking och ms Slite. Ett år senare fick de sällskap av ms Rospiggen. Rederiernas verksamhetsidé var densamma; att erbjuda bekväma resor för passagerare och regelbundna transporter för godstrafik.
År 1971 inleddes renodlad kryssningstrafik med ms Prinsessan. Konceptet anammades snart också av de vanliga bil- och passagerarfärjorna, vilka utrustades med hytter, barer, restauranger, butiker och konferensutrymmen. Idag utgör finska och svenska kryssningsresenärerna majoriteten av färjepassagerarna men för oss ålänningar är färjorna i första hand transportmedel.
Missa inte
Trippelexpansionsångmaskinen byggdes av Plenty & Son Ltd i Newbury, England 1920 och har 250 hästkrafter. Maskinen kom först till Bristol, där den användes för manövrering av slussportarna i Bristolkanalen. Därefter satt den i den flytande pontonkranen Mammoth, som tjänstgjorde i bland annat Rotterdam och Oxelösund. Den sista arbetsplatsen var i en kran på Finnboda varv i Stockholm. Ångmaskinen var i mycket dåligt skick när den införlivades i Sjöfartsmuseets samlingar men tack vare en grupp entusiastiska och kunniga volontärer kunde ångmaskinen ställas ut i museet. Maskinvolontärerna underhåller fortsättningsvis ångmaskinen och demonstrerar den regelbundet för Sjöfartsmuseets besökare.
Kaptenssalongen kommer från ss Dagmar, ett av de första åländska ångfartygen. När fartyget såldes 1959, efter att ha seglat nästan 25 år under åländsk flagg, stannade salongen kvar på Åland. Innan den kom till Ålands sjöfartsmuseum, fanns salongen hemma hos Agneta och Stig Lundqvist i Mariehamn. Likheten mellan ångfartyget Dagmars och segelfartyget Herzogin Cecilies salonger är slående men naturlig eftersom de är samtida. Båda byggdes i början på 1900-talet, en tid då röd plysch, mässing och mörkt trä utmärkte klass och status.
Modellen med tillhörande hamnmiljö återspeglar Västra hamnen i Mariehamn och den tull- och passagerarterminal som stod färdig till sommaren 1964. År 1964 är ss Ålandsfärjan inne på sin andra säsong och här har hon precis lagt till vid sin kaj i Mariehamn efter att ha anlänt från Kapellskär på svenska sidan. Ålandsfärjan byggdes 1933 i Dumbarton Skottland som ss Brittany och köptes av den åländska redaren Gunnar Eklund 1962. Ålandsfärjan beskrevs som ett så kallast ”Happy Ship” med sitt smörgåsbord, taxfreekiosk och inte minst baren där det serverades färdigblandad grogg bestående av Bacardi och Coca-Cola. Modellen av ss Ålandsfärjan är byggd av Hans Schneiter.
Fler utställningar
Segelsjöfarten
Att segla har genom tiderna varit ålänningarnas sätt att färdas över haven. Mariehamn var hemmahamnen för världens sista stora segelfartygsflotta.
Skeppsbyggnad
Trots avsaknaden av industriell varvsverksamhet byggdes hundratals större fartyg på Åland under 1800- och 1900-talen.
Sjösäkerhet
Havet och vinden är mäktiga naturkrafter som människan inte rår på. Däremot finns det mycket man kan göra för att stärka säkerheten ombord och i hamn.
Navigation
Kompass, kronometer, sextant, logg och sjökort är i princip vad en navigatör behöver för att bestämma sin position och följa sin utstakade kurs.
Maritima Mariehamn
Från att staden Mariehamn grundades 1861 har den varit en sjöfartsstad. Här växte en professionell rederiverksamhet upp.
Kuriosakabinettet
Ett kuriosakabinett utgörs av en eklektisk samling föremål som tillsammans blir en miniatyrbild av allt underbart och udda som finns att hitta i vår värld.
Kap Horn-rummet
Amicale Internationale des Capitaines au Long Cours de Cape Horniers var en exklusiv klubb för sjöfarare som rundat det ökända Kap Horn i ett lastbärande segelfartyg.
